Alla inlägg den 14 april 2015

Av Maria Karlsson - 14 april 2015 21:50

Exakt 11 minuter före kl: 22 


Stängdes maskinerna av Jag var precis klar vika torra tvätten då strömmen slogs av FÖRE 22!

Av Maria Karlsson - 14 april 2015 19:37

 

Jag ringde ju sa till tidigare ... bytte tvätttid men ändå ... *suck* alltså Nåväl mina kläder verkar inte bli förstörda ändå.

Av Maria Karlsson - 14 april 2015 16:18

 


Insommar har jag haft dessa skor i 13 år !

Av Maria Karlsson - 14 april 2015 09:20

Problemet med att levt 28 år utan en intim relation 

Med ett givande och tagande i sex är att man upplever efter 

Så många år en känsla av att alltid vara otillräcklig.


Att alltid få höra hur dålig man är inte har tillräckligt med karaktär för undvika bli mullig osv. Gör så ont inom mig.


28 år och aldrig upplevt en orgasm. 


Det var ju pågrund utav att min sambo inte hade förmågan läsa av känslor eller vilja förstå behov. 


Att få höra jag inte respekterar honom pågrund utav att jag försökte prata om mina känslor och upplevelse 

För att han inte kunde prata om sådant , det var för jobbigt då 

Kunde vi aldrig mötas.


Så 28 år och oskuld """ inom parantes var jag.


Och den mest tydligaste av anledningarna och var tvingad leva ensam för att inte drunka i saknad av närhet men akdrig kunna få uppleva den.


Så när jag var 31 tror jag då träffade jag en kille från sollefteå

Han gav mig massa beröring jag aldrig upplevt och massa närhet och säri fick jag uppleva intimitet.


Underbart men samtidigt jobbigt för jag var inte mentalt van vid massa uppmärksamhet och nästan för mycket sådan.

Jag trodde han tyckte om mig så mycket också men han hade visst ett tycke likadant för de flesta kvinnor.


Det sårar mig än idag fruktansvärt mycket.


Det sårar mig att jag gav honom mig men han inte la något värde i det han tog av mig, medans jag byggde en mycket stark känslomässig kontakt med honom.


Han ljög han träffade andra kvinnor och klart 

Jag var väldigt ovan 

Jag visste inte 

Kunde inte men försökte så gott jag kunde för min kropp fick massa feromoner och andra må bra hormoner


Tyvärr började jag äta preventivmedel och kändes som jag gick i en dimma mestdels 

Men längtan då uppleva närhet var ju så stor att jag fortsatte med detsamma 


Men osäkerhet och misstänksamhet valde jag efter konstiga situationer som uppstod att avbryta vår relation.


Våra barn umgicks ju ibland och vi gjorde saker tillammans som en familj.


Efter ca 7-8veckor ifrån varandra så fick vi kontakt igen.


Han hade ju velat ha sladdis med mig men jag som studerade berättade att jag var tvingad studera klart och jobba minst 6 månader först för få en inkomst som jag kunde se are ha föräldrapenningen på ...samtidigt var jag inte så i samtid att jag kände att jag var så säker på honom och inte då så sugen ha honom som pappa åt min sladdis.som jag längtar jättemycket efter få en stor familj. 


Hursomhelst så uppstod konstiga situationer där habdling och ord inte alls överens stämde och jag valde juli månad 2011 göra slut.

Augusti september träffades vi då igen och jag frågade vad han gjort under sommaren och så vidare och han berättade han åkt bil hela sommaren inte gjort något alls.


Så ringer denna kvinna från fränsta och berättar att hon är hans flickvän att dom umgåtts hela sommaren och att hon är gravid.

Jag får vta sanningen om hans ärliga synpunkt om min kropp hur han talat nedlåtande om min dallriga mage och hängiga bröst.


Alltså jag kan inte släppa lögnen

Den där konstiga upplevelsen förstörde mitt känsloliv och förstörde min tillit och jag föll i enorm förlust av en närhet som skapat mig så otroligt mycket må bra.


Varför var inte jag betydelsefull?

Varför ljög du?

Var jag inte tillräcklig? 


Hatar du mig ? 

Vill du mig verkligen så illa att jag var värd den lögnen?


Jag förstår fortfarande inte varför ljög du?!?!?!,!


Sen blev jag så skrämd att jag satte in en spiral 

Ville inte hamna låst i en relation där jag inte längre fann tillit 

I tanken var han borta men känsloupplevelsen var han kvar.


Spiralen som sattes in bökade och gjorde ont. Ringde frågade kunde inte sitta knappt gå men jag stod ut...konstigt nog så var rädslan bli lurad låst gravid större än lyssna på kroppens onda.


Så visade det sig 2 år efter och jag inte kunde gå ramlade ihop i köket hos mamma ... att det var felinsatt spiral där trådarna inte var avklippt utan stelnat och skavt i slemhinnan.


Försökt åren därefter dejtat men blivit skrämd.


När jag väl 1 år efter det var intim kände jag ingenting! 

Är så fortfarande ... emellanåt svårt att gå ryckningar blå och ingen känsel alls.


Det var drt priset som hans lögn fick betala. 


Varför kan inte någon annan kille vara lika gosig då?

Vadför har de andra varit så kylig kall och bara visat att jag enbart är värd sex utan känslor? 

När det enda jag söker är värme och närhet ? 


Blir inte bättre av att mina nya relationer är så kall. 


Har inte träffat rätt helt enkelt.


Lögnen glömmer jag aldrig!


Så det är jobbigt titta tillbaka det är för mycket sorg i mina tidigare upplevelser, det är fortfarande jätte jätte jätte jobbigt 


Eftersom det förflutna fortfarande skrämmer mig 


Genom dessa brev dessa utredningar osv som alla också ljuger om mig.


Jag har inget intresse stanna i mitt förflutnadet finns inget känslonässigt samband i goda upplevelser mer än barnen.


Men kanske jag är FÖR mycket känslor 

Kanske är inte det bra så jag tänker att kanske det finns en sanning i att barnen har det bättre hos sin pappa än med mig.


Kanske mina känslor är farliga för mina barn ? 


Kanske ska jag släppa ännu mera mina barn än vad jag redab gjort? 

Jag har ju lyssnat på utredningen jag har lyssnat på tingsrätten och jag vet att jag inte har en lugn känsla just nu.

Men jag mår bättre slippa pappan och hans sätt att använda barnen för sätta dit mig. 


Genom att jag inte har kontakt skyddar jag barnen för han vill inte att barnen ska ha det bra hos mig.


Så jag orkar inte mer ! 


Jag orkar inte ta emot mera skit ifrån mitt förflutna... det måste ta ett STOP! 


Hur mycket måste jag släppa för undvika mitt förflutna är det med uppoffring av mina barn för att jag inte absolut inte vill ha något med pappans liv och vardag att göra.


Det påminner mig heka tiden om hans kyla och min anpassade roll och undergivenhet.


Barnen var stressad mellan oss och stressad byta boende.


Pappan har boende och det har inte jag, jag vet inte ens vart jag ska bo om några månader.... 


Och jag vet att pappan inte nulängre åker runt med barnen kvällen före byte till mig för att barnen ska vara extra trött osv


på såvis skyddar jag barnen.


Sen att habs samvo gjort elaka ögat mot mina barn och ändrar person samt röstläge då inte han är i samma rum, det nåste jag nog också släppa. 


Det är inte mitt ansvar enligt tingsrätten att skydda och då måste jag ju få säga stop för lyssna på barnen och deras känsloupplevelser i ord tal och andra kropps språk.


Jag väljer idag att HELT SLÄPPA allt i mitt förflutna för att jag kommer ändå kämpa på överleva med en tanke på att allt jag gör ska mina flickor få ärva.


Jag tänker inte fastna i ett samboförhållande igen där mina behov inte är viktiga och 20 år är tillräckligt.

Jag är jätterädd att fastna i en dålig relation samtidigt som jag behöver närhet.


Det är jättekonstigt.


Men jag väljer nu med stöd av tingsrätten skydda mig själv genom att släppa taget 110 %. 


Istället för att länka mig till barnen genom telefon så ber jag min mamma ta kontakt med barnen och sedan i skymundan berätta för mig.

Som igår, då någon ringt från pappans hemtelefon då bad jag min mamma ringa barnen.


Ida stod visst lagade pannkaka efter skolan vart pappan eller hans sambo var vet jag inte. 


Det som är så jobbigt för mig höra eftersom jag alltid lagat massa mat till mina flickor. Han var väl inte hemma.


Gör ont att jag inte som är hemma heltid inte fick laga mat till mina barn.


Vill inte ha dessa brec från mitt förflutna 

Jag vill inte känna saknad 

Vill inte bli påmind 

Och inte heller vill jag känna sådan sorg över 

Att släppa taget heller 


Men jag är tvingad :-/ 





Av Maria Karlsson - 14 april 2015 09:15

 


Orkar inget mer ! 


Jag verkligen HATAR post ! 


Inte få lämnas ifred någonting! 


Öppnar bara postlådan på Söndagar om jag orkar ...

Nu kände jag väl på mig så väntade tom. Tisdag och det var bara för att parkeringen var full med folk.


Ångesten släppte men kom tillbaka inne, därför öppnar jag inte längre posten hemma.

Jag går bort tex biblioteket och sätter mig bland allt folk och där 

Öppnar jag breven.


Känns mer tryggt.



Av Maria Karlsson - 14 april 2015 06:34

     

Ovido - Quiz & Flashcards